.

Första gången

Den 10 maj. Fotbollsmatch i himmelstalund.
Hade inga som helst förväntningar eller tankar om vad som skulle hända. Det skulle bara va en kul grej att göra med tjejkompisarna. Vi satte oss vid fotbollsplanen där matchen var i full gång. Medans Karin fokuserade på matchen letade Elins och mina ögon intensivt efter de snygga fotbollspelarna som rörde sig på plan. Vad det stod i matchen hade vi ingen som helst aning om.

Vi viskade, skrattade, skrek och hade det jättetrevligt. Jag tittade då, av en ren slump åt vänster. Där såg jag en kille i blå fotbollsdress sitta ner och vänta på sin tur att få en chans att visa vad han kunde. Jag log för mig själv, men visste inte riktigt varför.

Jag kunde inte bärja mig och innan jag hann reagera sade jag - Kolla Elin och Karin! Kolla va snygg nummer 9 är! Han där, shitt va snygg! De skrattade lite och höll med, sedan var det inte så mycket mer med det. Vi fortsatte att titta och snart hade halva matchen gått. Jag lade mig i gräset och tittade upp mot himlen. På något konstigt sätt kunde jag inte släppa nummer 9 ur mina tankar.

Jag satte mig upp och mina ögon började leta upp den snygga killen. Han satt inte kvar. Vart var han? Efter några sekunder av letande såg jag han i änden av planen. Han hade börjat värma upp. Snart var det hans tur att spela. Han tittade åt mitt håll och började vinka. För ett ögonblick trodde jag att han vinkade åt mig och miljontals frågor väcktes till liv. Skulle jag vinka tillbaks? Jag hejdade mig och lät handen ligga kvar i knät.

Tur var det. Det visade sig att det var till Karin han hälsat på. De var tydligen väldigt nära vänner och känt varandra i hela sitt liv. Han hette Adrian.

Matchen började lida mot sitt slut. Och Elin och jag visste fortfarande inte vad det stod i matchen.

10 minuter senare stod vi på parkeringen och väntade på skjuts hem. Jag vände mig hastigt bakåt och såg en längre kille komma mot oss. Det var Adrian. Nervositeten steg. Pulsen ökade. Några steg till och han skulle vara nära mig.