.

Någon gång under sommaren 09, vid ett möte med ett gäng killar i smedby, började du prata med mig och stöta på mig väldigt mycket. Under några månader träffades vi några gånger och pratade lite då och då. Jag tänkte på dig direkt när jag hörde låten ice ice baby och jag tänkte redan då: det är något speciellt med den killen.

Några månader efter, någon gång i början av december, kom du för första gången hem till mig själv. Nervösa, spända och med tusen tankar i huvudet satt vi, kanske en halvmeter ifrån varandra i sängen, och fokuserade (i alla fall jag) på allt utom filmen vi såg på. Jag tänkte bara på hur och när det var ett bra läge att ta tag i din hand. Eller om jag skulle låta dig göra det. Eller om du ens ville. Jag bestämde mig dock efter väldigt många analyseringar och hjärnöverhettning att jag skulle göra det. Vipps var det gjort och det dröjde inte länge innan den första kyssen var avklarad... och minst 20 stycken till. Jag älskade sättet du rörde mig. Jag kände mig varm, lycklig och inte minst glad!

Dagarna efter gick jag under smeknamnet ”gullefjun”. Haha nej okej, inte bara, men jag kommer ihåg att du skrev det på msn ett flertal gånger. Vi träffades oftare och pratade mer och mer! Allt kändes så bra med dig!

Den 7 januari kom. Jag var hemma hos dig och vi låg bredvid varandra i soffan i din källare. Du sa att du älskade mig och jag svarade, precis som jag kände, att jag kände likadant.

Du och jag. Vi två. Anton och jag.
Det kändes så rätt!

Mycket grejer gjorde vi under våren, sommaren och hösten! Jag hade så kul med dig! Jag lärde känna dig mer och mer och jag hittade bara fler positiva sidor hos dig.

Du kom som en ängel och hjälpte mig när det var jobbigt. Du tog hand om mig och gjorde mig stark. Du berättade vad du tyckte om med mig och hur mycket du tyckte om mig. Du gav mig närhet och kärlek. Du gjorde mig hel.

Mer än ett år har gått nu och jag är fortfarande lika kär och lika lycklig med dig! Jag vill aldrig vara utan dig Anton. Jag älskar dig av hela mitt hjärta.